Åses blogg om kolonin och livet

Jag är inte den som är den utan tycker att var och en kan gott betala för sig om man har råd. Brukar inte klaga på skatterna, för de har jag haft mycket gott av - både jag och min familj har fått gått i skolan, fått skolmat, fått fri tandvård, sjukvård... ja på det hela taget har jag också varit en tacksam bidragstagare. Nu tycker jag däremot att nedrustningen har gått för långt. Jag tycker att det är fär erbarmerligt att jag inte skall kunna få vara garanterad en "fri" resa till bårhuset, om jag skulle"dôrva" av hemma. Visserligen inte en stor peng, 1 800 kronor,men ändå och vad skall inte adminstrationen omkring detta kosta? Å den då, som inga pengar har, eller inga ättlngar, på vilket konto skall det gå innan det blir klart? Till vem skall fakturan skickas? Det blir många timmar innan det är utrett var den skall ställas? Kanske felskick? Kanske kronofogden? Kommer det att kännas medmänskligt att skicka räkning på bårbil till ett nyblivet dödsbo? NÄÄÄJ! Detta är inte okej, det är inte stora pengar för landstinget i det stora hela heller, kan jag tänka. Det skall bli intressant när grannarna kånkar ner mig och slänger mig på flaket på kärran hyrd för 50 kronor/timmen från OK. För vem förvaltar omsorgen om inte landstinget tar på sig att göra det?