Åses blogg om kolonin och livet

Ta vara på dagen, vara nöjd, bla, bla, bla... När jag i livet drabbas av tunga bördor, som sorg som väcker eftertanke t ex - ja då är jag väl "snäll" i 14 dagar, sedan är det glömt och självömkan accelererar igen. Iallafall IGÅR så blev jag glad för det VERKLIGEN lilla - och lite nöjd med mig själv att begagna envisheten tilll något nyttigt.

På min lediga dag i måndags så gjorde maken och jag en liten semestertripp till kolotten, några loppisar, till kondiset och till mor. Mer blev det inte, men någonstans under denna tur så tappade jag min ena svarta skinnhandske.

Sablar!! Det tycks hända mig ofta, för de närmaste suckade och "ja, var det nu så igen". På´t igen tänkte jag och semesterresan gjordes om i gråaste rappet, för dagen var liden och loppisarna var i stängningstagen. Ingen framgång, denna dag! Beordrade därför maken att göra ett besök på Solareturen dagen därpå och förhöra dem där om de har hittat någon handske och han skulle ju naturligtvis leta lite han också. Ingen framgång!

Eftersom jag tror att alla är dåliga på att leta utom jag (!), så gjorde vi semesterrutten en gång till igår eftermiddag efter det att jag slutat jobbet. Kolotten, Solareturen, Östpendeln och Lundbergs och...ja, vad hittade jag väl där om inte min förlorade handske - upphängd så fint på staketet utanför konditoriet. Tack vänliga själ - och jag lovar att jag skall hantera andras förlorade ting lika väl, när jag ser dem förtappade(?) där på marken. Mycket arbete hade dock kunnat besparas om jag hade lyft blicken en aning på mitt första letarrunda, eftersom jag saknade handsken när jag skulle gå hem från mor och därmed gick jag också förbi sagda staket och var t o m in på kondiset och frågade om de hade tagit tillvara någon handske. Lite slarvig är jag och kanske skärper mig i ... högst 14 dagar, antar jag.