Åses blogg om kolonin och livet

Nu är teatersäsongen börjat och först ut i höst var Pusseldrömmar med Carl-Einar Häckner. En underbar föreställning och verklig underhållning i två timmar. Inte en svacka i den utan bara skratta, njuta och begrunda vad han åstadkommer. Det går inte - och man vill inte - släppa focus en sekund för då missar man något. Det här smakade mer, så nu blir det att bevaka evenemang med honom också i fortsättningen. Är jag lite för lättpåverkad?? Jag börjar tro det, när jag blir så entusiastisk för alla nya grepp som jag möter, eller också har jag bara börjat att uppskatta det där lilla extra för att mycket annat är inte lika roligt - frukost-jobb-lunch-jobb-middag-TV.

Har dock lite ångest. Vi blev ju tillsagda att inte fotografera eller filma under  föreställningen och det där med mobiler, ni vet.  Jag då, med bloggen i salig åtanke vill ju förstås ha NÅGOT förevigat . Efter många och långa applåder och avtackning med blommor - så såg jag min chans. Upp med kameran och någon bild blev det, men för det mesta ville inte kameraj-n så där satt jag och blixtra och försökte få till motiv. Då markerade HAN att "lägg ner den där". Han var inte färdig än!!! Hjälp vad kymigt och jag får hopdrag i bröstet än när jag tänker på det. DET var/är pinsamt . Kolla på den undre bilden - han ser inte go´ ut där med blicken mot kameran och det är kanske rätt för han är GRYM, he, he som ungdomarna säger.