Åses blogg om kolonin och livet

Vet du att midsommarafton är den dagen som har flest soltimmar på hela året och därmed också den kortaste natten, då den alltid sammanfaller i samband med sommarsolståndet? Sommarsolståndet varierar alltid något beroende på skottår med mera, men inträffar oftast runt den 21 juni här i norden. Nästa år har jag hört att midsommar kommer infalla en hel vecka senare jämfört med i år.

I år var det tveksamt om det skulle bli någon sol överhuvudtaget på midsommarafton och för att försäkra sig mot detta så dukade vi inne. JUST DÄRFÖR blev det antagligen sol och vi hivade ut de färdigdukade borden med glas och allt i rödaste rappet när värmen infann sig. Så härligt det var att kunna få sitta ute och avnjuta sill och snaps, grillat och vin torrskodda och i solsken. Vi blev några stycken - kolonisterna från övre området Lena och Leif, Lindvägen 120 med sin familj och systersonen Anders firande med oss. Familjen Klint från Partille gjorde oss den äran att tillbringa midsommarhelgen hos oss. Det blev en mycket trevligt kväll och Läf var så bra på att grilla på sin medhavda grill.

Ikväll bjöds vi i Karlstads koloniträdgårdsförening med stationeringsort Södra Kroppkärr på jubileumsfest. I år är det 50 år sedan kolonistugeområdet placerades där det nu ligger, från att tidigare ha legat på Älvkullen, Sundsta. De där befintliga kolonistugorna flyttades, inte helt utan protester om jag förstod rätt, till nuvarande placering. Därefter har naturligtvis många stugor tillkommit som nybyggnation. Ikväll firades dessa 50 år på plats. Kvällen inleddes med ett tidigare inplanerat höstmöte, som avlöpte relativt smärtfritt. Det fanns lite möjlighet till action, men avstyrdes milt mycket tack vare styrelsens konkreta inställning utan att ta till brösttoner. Därefter bjöds vi på kallskuret med sallad och frukter och de som ville fick sig även ett glas vin och på det kaffe och "kaka". En musikant från Säffle, som jag tyvärr inte uppfattade namnet på underhöll oss och det gjorde han riktigt bra. En trevlig kväll som bjöd på trivsel utan åthävor. Mer att läsa om koloniträdgårdsföreningen hittar du här.


Men utan dessa förtjänstfulla damers insats hade det blivit mindre bekvämt denna afton.

Medan andra frossar i trivsel och beskrivningar på gemytliga kräftskivor, så har jag nog istället genomfört årets torftigaste. Eftersom det är jag som har behovet att få uppleva lite "kräftkänsla", så tog jag initaitivet till att åtminstone få ett tillfälle att äta lite kräftor. Så i lördags så hade maken, min mor och jag "kräftskiva". Den var över på drygt en timme, och det roligaste med den var nog servetterna. Inte mycket till skiva alltså, och det har jag själv ansvaret för så jag hade haft möjlighet att skärpa till mig. När det fattas ork, tid men inte lust så fick det bli så här. Kräftorna var goda och var köpta på rekommendation. Turkiska skulle det vara, inte kinesiska och med måne på paketet. Antagligen köpte jag fel ändå - men rätt - för mina var färska. Hur färska de nu kan vara, för jag tyckte nog att det var en fördel att de var kokta. Färska i det här fallet betyder säkerligen att de inte har varit djupfrysta.

När kräftorna var uppätna åkte vi till Konsum och handlade. Det var den lördán det!

Vet ni vad man gör när man bibbar? Hmmm. Ja inte visste jag förrän ungdomen spatserade förbi på grusgången vid kolotten och frågade om vi satt och "bibbade", för det såg tydligen så ut. Nu var det så att just då var vi mer sofistikerade och drack vin serverat i glasflaskor som det sig bör, men att bibba är att dricka vin från "bag-in-box". Ja, då har jag nog bibbat ganska ofta den här sommaren när jag nu ser på det med perspektiv. Så nu får det bli några och många vita veckor och då menar jag inte att jag skall övergå till ett vitt bibbande.


Några Ecologica har det väl blivit under sommaren och kvällen som skulle bli en pubkväll kom av sig. Karlstads koloniträdgårdsförening vid Kroppkärr har kanske inspirerats av TV-programmen om koloniföreningen IRIS, som har visats i TV4+ under vintern och hade bjudit in till en pubkväll och som vi hade som föresats att besöka, när vi nu ändå var bosatta på kolonin och kvällen var fin.

I förberedelserna inför detta så skulle vi bara ta oss något litet att äta innan och Elsa, vår granne, skulle ju också på fest, så vi frågade om hon ville dela vår enkla måltid innan den stora begivenheten. Jo, det är klart att hon ville. Elsa är nu en mycket eftertraktad dam, så först dök lilla Andrea upp och tittade frågande efter Elsa med mamma Lotta efter. Varsågod och sitt - lite vin? Inte mycket kvar av scampispetten, men ändå. Ja, så kom pappa Johan och undrade var hans lilla familj befann sig. Lite vin? Ja, där blev i sittande och vi började medan solen stod tämligen högt på himlen och slutade först när knotten tyckte att nu var det dags att ge sig och då var det ganska mörkt. Där satt vi ännu då pubgästerna hade tackat för sig och vandrade förbi oss och hem till sina stugor. Vi hade det jättetrevligt i vår enkelhet och pubafton - det får bli en annan gång för vår del.

Vi har gjort om vår hall till "matsal". Hastigt och lustigt med vädret som inspiratör switchade vi om möbleringen inför midsommaraftonens ätande. Det har funnits som idé men verkställdes här och nu med befintligt möblemang. Vi är helnöjda - nu har vi tak över huvudet, varmt om vi vill och nära till maten. Så öppnar vi dörrarna och får frisk luft och vy över stadsbilden med domkyrkan i blickfånget - också om vi får lust.

Invigningsmenyn var förstås sill och potäter, snaps och jordgubbar. Ganska traditionsenligt som synes. Gött, tycker jag med mormors sillspecial med salt sill ur tunna som får vattnas ur, filéas och rensas. Lite mer pyssel än jag vill utföra, men hon gör det bra. Mormor var tillsammans med Inga-Lill och Mats våra midsommargäster.

Dagen - eller snarare kvällen därpå - så fortsatte vi med sillfaten, men då bjöd vi in damer från grannsskapet Elsa och Maith. Vi hade mycket att tala om så denna övning slutade inte förrän 0230. Tyckte det var kul för Elsa ropade "TACK FÖR I NATT!" till maken över staketet i morse . Ja, det lät trevligt!

Här kan man tro att det var sång på gång "I ett hus vid skogens slut", eller nå't och om så vore fallet så verkar det som om Elsa och jag inte befinner oss på samma versrad. Jag som alltid har så bråttom verkar ha kommit till "haren skuttar fram så fort" och Elsa är troligtvis kvar på första strofen. Nej, nu sjunger vi inte, men äter med engagemang. Vi kom fram till att kvällens medverkande talar rätt mycket med kroppen.

Efter år av strävan, flit och knog så blev det då dags för examen för Andreas. Stolta och glada föräldrar styrde kosan till Örebro och examenshögtiden där i torsdags. Det var en mycket opretentiös högtid, men mycket trevlig. Spirituella tal av både lärare och framförallt av studenterna själva.

Efter cermonin bar det iväg tillbaka till Karlstad, där släkt och vänner hade slutit upp vid Sjögården, som ligger på vårt koloniområde, och som ibland hyrs ut till sådana här evenemang. Extra trevligt var att även Linnéas föräldrar, Jakob och Carro också var med på denna fest. Linnéa tog också sin examen samtidigt nämligen.

Många var med och firade med Andreas och oss - och jag är så glad för det. Tack alla som kom och deltog i denna "avslutning".

Kalasbra!
Hemma hos Inga-Lill och Mats är det avkopplande och trevligt i vanlig ordning. En trevlig fredagseftermiddag i inbjöds vi  till herrskapet Gunnarsson efter en dag på vårdcentralen och i färghandeln. Förutom kräftor så bjöds det också på en - enligt Mats - vild paj. Vild eller icke - gôrgo och mätta blev vi. Hur långa var vi, då? Denna fråga som alltsom oftast dyker upp hos Gunnarsssons.

Tack för kommentaren för rabarbersaften, men själva drinkreceptet finns också här på bloggen. Så nu är recepten beprövade och recenserade. Mera ingefära och mera gin, så kan respektive recept förädlas har jag förstått.

Tack också för besöket uppe där intresset för trädgård är det minimala. Tycker ni ser glada ut och ni har ju varandra!. GRATTIS ULF än en gång på 50- årsdagen!

Idag, onsdagen den 25 juli 2007, invigde vi vårt matbord med gäster inomhus. Det var ju naturligtvis meningen att vi skulle äta lunchen utomhus i strålande vackert väder. Så såg det ju ut i vår planering. Men icke, det vill sig inte. Det verkligen SPÖregnade emellanåt. Det fick bli mat och potatis inomhus som sagt och till kaffet så hade jag knåpat ihop smulpajen med röda vinbär som jag har beskrivit tidgare. Den är busenkel att göra och smakar gott med det syrliga efter, i det här fallet ugnstekt lax.

Det var verkligen kul att Berit och Elvy hittade till vår lilla stuga och de hade med sig en jättekrysantemum att förgylla vardagen med. De fjäskade också för Kjell-Åke, förstås, med ett hjärtegod godisask.