Åses blogg om kolonin och livet

Jag gillar hjärtformen, och tydligen har jag haft det med mig sedan födsel och ohejdad vana. Här är en av mina poesiböcker se´n förr.


Vad fann jag där, om minnen naurligtvis och även tankar om vad som har med vännerna från förr och tårar för de som redan är borta. Tycker att detta var en så typisk poesibokdikt, så jag vill förmedla den. Säkert är det många av min årgång som har den i sina poesiböcker. För min årgång har poesiböcker och har dem kvar - åtminstone om man är bloggare. Jag tycker mig nämligen se ett mönster på de sidor som jag går in som aktiv besökare - oj vad lika vi ändå vi människor - barn, katter, trädgård, inredning, loppis, pyssel, hantverk, böcker, konst.....


Och en till som min"fröken" skrev 1961. Åh, vad vi avgudade henne, alldeles nyutexaminerad och 21 år. Vilken förebild för småflickor. Tyvärr gick Anita Leijonhufvud om hon senare hette bort under gångna året, men jag minns henne väl.