Åses blogg om kolonin och livet

Har lyckats få ner några lökar i år igen - för att ha något att längta till till våren. Försöker igen  med de fantastiska vita tulpanerna "Purissima", som även kallas för kejsartulpaner, kanske för att de är så stora och ståtliga. Om jag minns rätt så var den rätt tidig i blomningen och det kan ju också vara trevligt att få ta del av detta vackra bland det första på vårkanten. Planterade en omgång på tio stycken vardera vid mina röda stöd, där klematisen "Summer snow" redan huserar.

Kunde inte hålla mig utan köpte fler tulpanlökar, trots att det mesta blir till rådjursmat. Ville prova dessa polkagrisrandiga även till nästa år. Jag hann tyvärr gräva upp de flesta innan de kom i gång i år, eftersom vi startade med vårt altandäcksbygge precis när de ville visa sin prakt.  Reklamen lovar " en tulpan i festdräkt översvallande blomning med mycket stora blommor".










.

Rosenbönan är ganska oanselig som blomma, men i sitt sammanhang med många plantor tillsammans i spaljer så är det fantastiskt så storartad den blir. Själv odlar jag den röda, där jag från början har fått frön (bönor) från en farbror till mig som hade dessa i sin trädgård.  Fröna (bönorna) i sig är jättevackra och härliga att ta i. Att sedan få skörda baljorna på hösten och plocka ut  dessa frön är ett nöje i sig.  Att låta barn få ta del av detta gör det så tydligt om hur man genom att ta tillvara frön får det att växa. Jag tycker att just med rosenbönan så blir det så klart  eftersom fröna är så verkliga, genom sin storlek,  i sig.

Jag törs inte säga om den går att äta , det tror jag, men det är inte för den skull som jag sätter rosenbönans frö varje vår. Jag betraktar den som den som en vacker och tacksam prydnadsväxt. Rosenbönan kallas  även blomsterböna och den växer snabbt och kan bli uppåt 3-4 meter hög. Jag brukar sätt några frön  runt äppelträdet, så får det slingra sig uppåt och bli lite dekoration runt stammen och uppåt. Där för det fritt klätterutrrymme och det brukar barka iväg rätt bra.

Idag har jag grävt ner en hel del lökar, som jag hoppas på kommer att förgylla tillvaron till våren. Mitt kom-ihåg är kort så när våren äntligen är här, så minns jag inte hur det var tänkt. Sedan kan det ju inte alltid bli som jag har tänkt heller. Vissa av de satta lökarna kan mycket väl tjäna som rådjursmat.  På min "gul-oranga" sida klämde jag ner en kejsarkrona och munkhätta och vid sidan om ingången några allium, tulpaner och pärlhyacinter. Vi får se om det kommer upp och blir kvar.

Ytterligare ett antal lökar sattes klocklilja( fritillaria) en blålila variant på en meter, fransiga gula narcisser som kallas Rip van Winkle, prydnadslökar som heter Hair (allium vineale). De verkar lite spännande  cirka 70 cm höga stänglar med stora blombollar med lite gröna "hår" . Och en röd lilja, Olina,som, om inte något rådjur hinner ta dem, så blir det väl mums för liljebaggarna.

Även om det idag visade 25 varma grader, så är det ändå höst i åstundande. Det märks att växtligheten trappar av och en del blommor kommer inte ens att ge sig till känna så som jag hade förhoppningar om i våras när jag sådde dem.

Har påbörjat storstädning av hallonhäcken och då kom ju tanken om att jorden kanske behöver berikas även under hösten med något? Ja, inte minns jag hur jag gjort tidigare år, så det är därför jag skall forska och skriva ned det här, så kan jag kolla i min blogg nästa höst - om jag lever.

Jag har förstått att man skall  undvika kväverik gödsel på hösten. Ja, men vad är det då? Ärligt talat kom jag inte så långt i min forskning att jag tycker att det är värt att dokumentera just nu, utan skall läsa på gödselpåsen som jag har för bär och som jag använde i våras och se om jag hittar något  där . Benmjöl kan man tydligen använda till det mesta och det kommer jag att ta till om jag inte hittar något annat. Därefter skall jag köpa några säckar täckbark och snygga till lite så att det varar till våren.

 .