Åses blogg om kolonin och livet

Snart, snart är vi där igen  i våra täppor, men det är ändå en liten tid tills det går att skörda några bär eller grönsaker. Tills dess så har jag bestämt mig för att inventera vad som finns sedan föregående säsong(er) i frysen. Ja, åh vad hittar vi väl där? Bönor, hallon och äppelskivor bl a. Till slut orkade jag i höstas inte med att göra något mer äppelmos utan skalade, skivade och frös ner äppelskivor, som jag nu tar fram och kokar lite enkel kompott av då och då. Visst får man jag lite kolonikänning.

Vi har varit på semester på Sveriges västkust några dagar. Vädermässigt kan det ju inte mätas med de resor som vänner och bekanta tar sig för nu vid denna årstiden, men mysfaktorn är garanterat större.  Vädret har haft en genomgående färgskala  i gråton med ett något lite vitt inslag. Den snö som kom räckte till en snögubbe - tre äpplen hög - som tappade sin fason  - och näsa - och ögon -  och hatt - redan nästa dag.

På semesterar kan man ibland boka in utflykter, så det ingick även i denna resa, nämligen en morgontur till ULLARED. Fram och tillbaka på drygt fem timmar. Snabbt jobbat för mor  och dotter, men så gjorde vi varsitt dubbelt skift också. Inget speciellt inköp att notera utom att allt i princip kan betraktas som fynd.

Det är så kul att barnen finner sig i att vara själva med oss morföräldrar och vi får återuppleva pussel, böcker och spel från det förgångna.

En upplevelse i sig att få besöka Göteborgsoperan - modernt och större än det vi är vana vid. Att sedan få se en sådan genomarbetad föreställning av musikalen Mary Poppins gör  oss ju inte mindre imponerade. Det märks som sagt att det är en större scen med större resurser. En trevlig avkoppling en torsdagskväll mitt i vintern. Helt okej!

Jag har just kommit hem från ett rejält kaffekalas, som  började med smörgåstårta och dricka. Det var Anna-Lisa som hade bjudit in delar av trapphuset här på 27:an till denna fest. Trevligt att träffa och tala med grannarna, som vi knappt ser annars. Ett intressant faktum är att i lägenheten precis mitt emot oss - det är väl drygt en meter emellan dörrarna, så har vi fått en ny granne - en liten IRMA, 14 dagar gammal. Vi har inte haft en aning, utan det kom som en överraskning och grannar i flera hus härifrån skvallrade att "där skall det bli bebis", nå´n gång vid nyår. Då har man inte mycket kontakt med sina grannar när t o m  en graviditet, som lär syns i några månader iallfaall, går en helt förbi.

Äntligen, äntligen så har jag idag känt mig "på hugget" för första gången på flera veckor. Hoppas att det håller i sig ända till imorgon, då det är extern arbetsdag också. Idag har jag alltså haft lust att planera - sett ljuset i tunneln, om ni vill och fått undan en del som ändå finns där som en oro omkring att få till. Inte mycket ansträngning, men ändå känna att jag inte har varit tvungen att använda se små krafterna till det som jag inte vill. Känner nu  också att jag har inte gjort det jag skulle absolut behövt att gära, som att plocka iordning mina kläder och framförallt den förblånade strumplådan.

Det är kul att planera och nu vi två stora projekt i vår och sommar, fastän vi behöver ju inte ta i om vi inte vill. I år skall vi försöka att göra en rustning av fritidshuset i Lekvattnet och så fick vi klartecken ikväll om att det är okej att bygga förråd på kolonin. Vi får se om vi orkar allt, men det är kul att trissa upp förväntningarna.

Jag  har också hunnit med  några beställningar och telefonsamtal - enkelt och BORTA! Framförallt att bestämma sig är ju arbetssamt. Det är ju halva jobbet, som "man" säger.

Ikväll har jag också äntligen sytt färdigt det som så länge planerats bli "efter-jul-gardinerna". Nu är de sydda, strukna och uppe! Men symaskinen är inte ihopplockad. DET får väl bli imorgon

Lite blogg, som jag heller inte gjort på länge. Där hoppas jag även på en ny vår - ett specialuppdrag - efter ett av dagens telefonsamtal. Det skulle vara kul att avancera, men vi får se.

Under dagen kändes det som maken hade föredragit om jag hade varit sjuk ett tag till;)

Fredag kväll -  Det finns mycket att se på TV om jag bara håller mig vaken. På spåret är givet - något kan man ju, men inte det mesta. Den här gången kunde jag uppskatta Filip och Fredrik lite bättre. Jag kan ju bara tycka att de är fenomenala att resonera sig fram till svaren och lite fyndiga är de ju. Fastän jag är nog lite seg, för jag tycker ibland att, fastän de ibland har klockrena poänger, så är det ibland mobbingvarning och too much raljerande och generaliserande.

Sedan kom han ju då - vår senaste import . SKAVLAN!!  Hoppas att han emigrerar hit för tid och evighet. Duktig ochsnygg, lelr kanske tvärtom(?!) .Kommenterade i Kristinas blogg det här:

Tyckte synd om Maria Bonnevier ett tag när hon miste MIKAEL PERSBRANDT, men den här norske mannen har en hel del han också att beundra. Vilken show - så trevlig, men jag har också "träffat" honom tidigare i den norska talk-showen som ju pågick i rätt så många år. ALLTID lika bra. ALDRIG fel! Det kommer att bli fler fredagar tillsammans med den mannen.
Så är det!

Sappandet bland kanalerna medförde att jag sedan fick se den gamal filmen "Runaway bride" med Julia Roberts och Richard Gere. Oförarglig och det slutar ju alltid lycligt, så jag behöver inte engagera mig något så värst - och tänk jag var vaken hela kvällen trots pizza och starköl på startlinjen.

I lördags såg vi den nya storfilmen "Changeling" med Angelina Jolie som filmens stjärna. Clint Eastwood har både regisserat och producerat. Det har han gjort bra, men fimen var LÅÅÅÅNG - två  timmar och en kvart och kändes dryg stundtals, men den kan väl vara bra för det!? Säkert blir det åtminstone ett flertal Oscarsnomineringar, men om det blir utdelning beror väl på stundande konkurrens.

Jag höll på att glömma - kvällens clou - Stefan Holm. VARMT!  Det var en trevlig och jag tycker välgjord film. Tycker om homom, och nu är vi ju arbetskamrater också, så jag kollade väl med extra positiva glasögon. SEr jag ohonom imorogn skall jag iallfall säga att han är bäst!

Är sjuuuk!     

Dras med något konstig huvudvärk som till största delen känns som om det är en härledning från bihålorna. Jag har försökt med min gamla huskur att "snorta"  ljummet saltvatten (det blir man INTE varken hög eller glad av, snarare låg). Hjälpte sådär näsvist(?!), men inte för skallen. Träffade sjuksyrran Carina över en lunch som omedelbart rekommenderade " ta allergimedicin", vilket jag gjorde när jag kom hem och blev aningen bättre. Nästa sjuksyster Inga-Lill informerade om att saltlösningen hjälper bra när man vill att snuvan skall lossna, men att nässpray till för att vidga gångarna. Eftersom jag inte har någon snuva så fick det bli att inhandla nässpray. Båda dessa tips fick mig att må definitivt mycket bättre hela denna dag. Nu är jag dock i aftonlampans sken där igen med HUVUDVÄRK - så det fick bli Ipren som komplement. Känner att jag skall gå stjäla ett allergipiller till av maken nu till natten, trots att jag har tagit dagens lovliga dos. DÅ är jag nog på banan igen imorgon bitti. Några gardiner har jag inte sytt ikväll fastän det var min ambition.

 ... och tredje fristående delen om Nancy, där hon till sist får möjligheten att leva sitt eget liv. Vad jag förstår så är det här den avslutande delen i en triologi som omfattar Glasfåglarna som första del och  Mosippan som den andra delen . Tycker att de här böckerna är fantastiska och att Elsie Johansson läser själv imponerar. Hon debuterade ju som författarinna först vid 48 års ålder och är nu 77 år. Den bok som jag nu har läst kom ut redan 2001, men jag har trott att det har varit tantböcker och ja, så är det väl, men jag är väl tant då. Har man som jag haft en något så när anknytning till landsbygden, även om jag inte har upplevt krig och andra åthävor som Johansson beskriver, så ser jag miljöerna, cyklandet, posten och handelsboden framför mig precis hur lätt som helst med de referenser jag har från mina somrar hos mormor och morfar i Kristinefors.


Rekommenderas inte bara  för tanter, men läs alla tre och i rätt ordning.
Som vanligt gäller att man skall gilla människor och relationer för att ta till sig boken.

Två försök - ett till fotografering i de nya nyårsblåsorna, sedan ett försök till att göra film. 

Så här får det se ut tills jag har lärt mig att få med Youtubebilden. Du får helt enkelt  klicka på denna bild istället!!


eller här..

... och hennes nya bok "Dårens dotter".

Tyckte att det var en intressant "läsning" och funderade sedan varför..? Om jag inte hade känt till hennes person, sett henne på TV i alla "tycka-program" hade jag då tyckt att boken hade varit särskilt tilltalande. Antagligen inte, eftersom hennes öde, visserligen är annorlunda, men att det finns många, många människor som har erfarenheter som också skulle kunna berättas och som andra skulle behöva ta del av för att vara nöjd med sitt liv och, framförallt sitt sociala nätverk. Vad som är bra är att en då "känd" person  visar att så här kan det vara och gå bra ändå. Det är alltid intressant att läsa om livsöden och människors sociala spel och ibland är de så här omfattande som Lodalens.

Till en början hade jag svårt med att det är en författaruppläsning, men jag vande mig och till slut var det hel okej. Det kanske är en lyssnarskada, efter att ha plöjt igenom en hel del ljudböcker med professionella berättare.

    Läs den om du gillar människor.

En bok som har recenserats och blivit mycket uppmärksammad i tidningar , radio och TV är "Sista kulan spara jag åt grannen" med Fausta Marianovic och då bara fått goda omdömen. Det tog lite tid för mig igen för att jag skulle bli "fast", men jag tror också att boken gör sig bättre att läsa än att lyssna på. Här finns alla anledning att refleketera på det hon skriver och man behöver ge sig tid. När någon läser för en så är det ju bara att gå vidare oavsett om du hänger med eller inte. Ett viktigt ämne och viktigt att få perspektiv och personliga fakta i ett ämne som angår oss. Boken berör och jag fattar ibland inte var en del får sin energi och vilja ifrån. Då känns det ju också så bra att denna kraft också bär frukt efter det människorna får gå igenom. Det bordet gälla fler. I dessa krigets dagar i Israel och Gaza så kanske det trots allt inte hjälper med vilja.
                                                                              
   Läs den hellre än att lyssna är mitt råd, men göör något av det.

Du är inte ensam.... lyssna och eventuellt lär!    The Mom Sung

Hittade denna eminenta föreläsning på Inger F:s sida. Hennes son hade förärat henne den av någon anledning.

Tomtenissarna och tomtefar förbereder julbordet.

Trodde att det var mer lättvindigt än det visade sig vara. Inför jul och även därefter tänkta röda period i vardagsrummet, så tog jag mig för att sy nya stolsdynor - röda då förstås.  En var väl okej, två sådär, men sedan började det bli tôligt med att tänka in ytterligare två stycken. Någon dag innan jul blev de i varje fall färdiga, men jag har lovat mig själv att nästa gång skall jag kosta på mig att köpa färdigt även om det blir fyra gånger så dyrt. Nerver och tid är också pengar. Jag blev ändå ganska nöjd med resultatet och  med mig själv att jag kunde tänka "att det är inte så noga" och att det är ett äkta handarbete med betydelsen att den ena är inte den anda lik.