Åses blogg om kolonin och livet

Vi var tidiga till Sunne i fredags eftersom vi hade blivit varnade för rallyyran och kaoset på grund av specialsträckorna i Bjälverud. Vi hade därför startat i god tid så att jag inte skulle komma för sent till begravningen. Maken föreslog då att vi skulle åka och titta på vårt före detta hus och dess omgivningar. Det var tomt på människor i huset och även i de omkringvarande, men precis när vi skulle åka ut från "vår" lilla återvändsgata, så mötte vi Lars. Då blev vi ju stående i korset med våra bilar och blev uppdaterade på familjen Hjalmarsson här och nu. Trevligt! Ja,varför ser man inte till att träffa människor man tycker om? "Vårt" gamla hus tycktes risigt och "ensamt". Intressant att den gamla kastanjen växer sig hög. Jag satte bara ner en upplockad frukt i jorden och eldade på med lite kalk, och vips så blev det en planta som nu är jättehög, men något träd blir det ju inte. Det såg ut att mer likna en buske - och DET är ju unikt i sig - en kastanjebuske??? Det har blivit så fint med det nya lilla huset mitt emot med en liten björkdunge på gården. Har jag kanske, kanske kvar något liten bit av hjärtat där? Isåfall får jag behärska mig, som sig bör när man har bestämt sig.


Ibland är det väl ändå tur att tiden går och att förändringar sker. Korten på huset är taget vid vår första jul där, 1976 och vi flyttade in 1 november samma år. Huga, vad mycket snö det var. Det minns jag ju nu och det är väl bara att dra sig till minnes hur mycket arbete det kan vara. I och för sig får vi väl inga snövintrar mer. Glasögonmodellen är ju inne igen, men snyggt är/var det ju inte. Jag såg också att vi har Marimekkogardiner i både Marias rum och i vardagsrummet och det är ju däremot riktigt snyggt och trendigt även nu.