Åses blogg om kolonin och livet

Ensam hemma  och tror på spöken. Ja, jag tror ju att det finns ytterligare dimensioner där våra döda anförvanter  tjänar som hjälpredor och ledsagare åt oss nu levande.  Vi säger att vi har en "ande" här i vår lägenhet, och jag tror inte att det är en osalig en. Lite van är jag därför att det låter och stökar här ibland, men i förrgår morse blev det lite extra påtagligt.

Jag var på väg till jobbet tidigt på morgonen och huset var lika tyst som vanligt vid den här tiden. Precis när jag skulle gå så hörde jag en duns från kylskåpet. Jag konstaterade detta bara, för vad skulle kunna falla omkull där, där allt står rakt upp och ner och inget hade jag rört där heller annat än filmjölken. Så jag låste om mig, tog bussen till jobbet och PRECIS DÅ, när jag steg in genom svängdörrarna så mindes jag.... matlådan. Mitt spöke försökte påminna mig, men vad hjälper det när jag inte fattar någonting utan rusar på som vanligt. Detta sade jag rakt ut i luften för så är jag säker på att omständigheterna var och att det fanns någon i min närhet som lyssnade just då, fastän jag inte så någon.