Åses blogg om kolonin och livet

Det betyder en nybyggd gärdsgård.
Äntligen kom vi oss för att få upp gärdsgården igen. Det har varit några turer om att göra den själv, eller att Pelle och Folke skulle ta på sig att göra det på de fattiga dagar de är uppe i  Lekvattnet. Nu var det dock så att våra tyska grannar hade frågat om vi visste någon som kunde hjälpa dem med att fixa till ett nytt staket åt dem. Vi visste ju att Jan Sammel är ett proffs när det gäller gärdsgårdar och han tog sig an sysslan åt grannarna och då slog vi till också. Sååå nöjda vi är! Här är det inget fusk utan snygga (?!) störar, tjärbrända stöttor och granruskor till bindning - bättre kan det absolut inte bli.

Lördagen var ingen vanlig dag - det var Mollies födelsedag!

 Mollies andra födelsedag firades i  Lekvattnet.
Så långt hemifrån, men det kom ändå födelsedagfirare - Laila och Eric. Eric stod som vanligt för god underhållning - flickorna kiknade av alla konster han kunde göra med ballongerna.

Konsten att trivas på jobbet - en trivseldag med mycket kultur. Det gillar jag även om utflyktsmålen är desamma som jag själv besöker även utan mina arbetskamrater. Det var  trevligt att ha en dag i dessa miljöer tillsammans med dem. Först blev det en visit hos Alma Lövs museum, där vi under fikat fick oss en introduktion till varför Alma Löv blev Alma Löv och även en inblick i familjen Broos intåg i Värmland.

En inspirerande dag där det egna pysslet fick sig lite skjuts. Kanske kan det bli ett vindspel med pinnar och snäckor, eller av glas? När det gäller det sistnämnda så gjorde jag mig en sväng in i favoritaffären (Solrareturen) och fick tag i några rosa glas med fot - tänker mig ett vindspel i sovrummet på kolotten(?!) Tror inte att alla tycker det är en bra idé, men det är värt ett försök - om inte i år så nästa sommar. Då hinner jag samla på mig ytterligare passande glas - under HELA vintern. Det känns som om det skulle kunna bli omfattning på detta tänkta vindspel.

När det var dags för lunch styrde vi kosan till Sillegården där vi blev bjudna på god mat trevligt upplagd och serverad i denna ljuvliga miljö med borden dukade med linnedukar. Som grädde på moset så fick vi en stunds underhållning också. Den ena halvan av Tor och David, nämligen David höjde trivselfaktorn ytterligare med sina underfundiga texter och verkligen egna profil(er).

Ja, det var inte bara kusiner som träffades utan även kusinernas respektive och föräldrar och kusinbarn och vovven Ica (eller ännu hellre Kôppra).Håvard och Anne-Marie ställde sitt fint iordningställda härbre till förfogande för årets kusinträff och föralldel fjolårets - och kanske förrförra årets kusinträff också. Vi har tyvärr missat de två senaste åren, men NU var vi med.

Värdparet var jätteglada!!!

... och kusinerna också 

Eric, 10 år stod för underhållningen -- "Brevet från kolonin" och en improviserad Fågeldans.
Karin och Ica

Ännu en student i bekantskapskretsen - ISABELL  Ung och vacker och nybliven student. Kan det bli bättre?
Nästan släkt (?!) Javisst känns det lite extra att få vara med i den innersta kretsen av uppvaktande sådana här dagar. Den tredje och yngsta dottern i familjen Fjellheim - Karlsson tog examen i torsdags. En dag då vädergudarna till slut bestämde sig för att hålla tätt, fastän det så väldigt oroligt ut dagen innan. Trevligt kalas med god mat och onödigt go´ a kakor.

.. och så här vill jag ha det på kolotten nästa vår. Hoppas rådjuren kan läsa det här!

Klints - läs Maria - från Partille vill nödvändigtvis göra ett besök på muséet i helgen för att studera fotoutställningen "From back home" med Anders Petersen och JH Engström och jag var inte sen att tacka ja. Det är inte alltid jag tar mig för att besöka muséet och deras utställningar, men jag tycker att det är alltid lika trevligt när det händer - och denna dag då -  i så trevligt sällskap.
Flickorna förderog nog dock lekparken utanför bäst - tillsammans med morfar.

I plintarnas tidevarv så blev det en liten "klatt" betong över  - och då fick det bli lite trädgårdskonst. Just nu väldigt  ensam, men det skall bli flera bara jag får tid att pyssla ... nå´n dag. Jag är ju lite glad i masker, så det här passar mig även om jag tror att flera tycker att det är lite "otäckt".  Det känns så..

En intensiv vecka på så sätt att dagarna har tvingats vara nogsamt inplanerade p g a livet i sig själv och som hopat sig till denna vecka. Med anledning av att jag har ett arbete, så har vi också ett arbetsschema på skötsel av det gemensamma pentryt under någon vecka under året. En av dessa veckor var just vecka 20 för min och ytterligare två kamraters del. Veckan avslutas med "examen" på fredag med fika för ett större gäng. Det är gôtt att det  är över för den här gången. Nu är det väl inte min (o)tur förrän i höst, hoppas jag. Det är inte en så betungande syssla att skötea detta, men det är ett pass med diskmaskiner och kaffeapparater, så att logistiken inte går åt h-e.

Så har ju  kolotten, och då har jag lyckats byta till mig årets städvecka för toalettstädningen till vecka 20. Tänkte inte  på det!  Varje dag skall det ske en ordentlig översyn av toaletterna. Med översyn mernar jag då att det skall användas våt trasa överallt. Det är här heller inte så betungande, men det gäller även här att få till rätt tidpunkt för att städningen skall bli så effektiv som möjlig. Rätt okej med en städvecka vartannat år, annars. Städtiden har anpassats efter de övriga aktiviter som har förekommit . Jag har ju varit på teater - säsongens sista inom abonnemanget. Det var Änkeman Jarl som visades på Scalateatern. En trevlig föreställning med musikaliska inslag. Berit Carlberg, Inger Nilsson och Hans Josefsson var några av de som medverkade. Tyvärr så var det inte så stor uppslutning - synd för de på scenen, tycker jag.
En annan kväll så fick städningen anpassas efter att vi var på gourmetkväll med grillmat på Tullholmsgymnasiet. Fördrink, trerätters och en flaska rött en vanligt torsdag vecka 20 - det är inte helt fel.

Då jag bor i en bostadsrätt och med föreningens ambition att hålla kostnaderna nere, så anordnas städdagar på "gården". Visst, bara inte denna städdag inträffar samma dag som det är aktiviteter på kolotten som jag skall bevaka i egenskap av bloggskrivare på deras hemsida.  Kolla här .

Nu är veckan över och det är nya tag - jag vill inte ens tänka på det

Såg idag på de regionala nyheterna att 19 av länets apotek skall säljas. Totalt är det 466 av 946 apotek som är till salu, som i ett led i den totala privatisering som är målet på sikt. Då funderade jag på vilka kan de fyra apotek vara som nämndes vara till försäljning i Karlstad och kollade då listan för Värmland

Uttern Arvika
Älgen Arvika
Rödhaken Ekshärad
Kronan Filipstad
Lokatten Hagfors
Beckasinen Karlstad - det ligger på Kronoparken, nära universitet och lättillgängligt för mig om jag vill.
Berguven Karlstad - Bergviks köpcenter, shopping ligger ju alltid nära och får man då ont i huvudet, så då är apoteket   bra att ha lätt till hands.
Rönnen Karlstad - Ruds centrum, aldrig utnyttjat för min del trots närheten och tillgängligheten.
Vågen Karlstad - dit hittar inte jag, men det bor ju en hel del människor på Våxnäs också som behöver medikamenter.
Svalan Kil
Apoteket Koppom
Kronan Kristinehamn
Tjädern Likenäs
Ulven Molkom
Laxen Munkfors
Fyren Skoghall
Humlan Storfors
Kronan Torsby -  mitt i Torsby city, kanske någon holländare köper???
Myran Vålberg

Nu kommer jag att konkurrera med mig själv - åtminstone när det gäller tid. Då intresse har visats av min kolottenblogg av styrelsen för Karlstads koloniträdgårdsförening så har jag från och med nu också en blogg som finns med på deras hemsida, som du hittar här.

Det är meningen att jag skall vara en sorts informatör eller t om kanske ett nyhetsankare för det som rör föreningens aktiviteter. Den nya bloggen heter http://inivassen.blogg.se och det skall bli in i vassen roligt att se vad det blir av
detta.

Vad har hänt med Sverige? Detta oöverträffade land med bland annat ett folkbokföringsystem där ingen kommer undan, ett land med demokrati och rättvisa, ett land där du tas om hand. Den här veckan har det dock varit flera exempel på att Sverige istället verkar vara en administrativ katastrof. Det kanske alltid har varit så och det är bara jag som har varit naiv och trott att här sköter myndigheterna det de är ålagda på det mest förtjänstfulla sätt - både av tjänstemännens oerhörda moral och ansvarskännande.

Mörkrädd blir man när man ser och hör om mamman som tillsammans med sin syster får driva hela processen för att få tillbaka sitt bortrövade barn - lilla Alicia. Det tar 14 månader och den hjälp hon får är inte från de svenska myndigheterna och framförallt inte från UD, som borde ha varit de som skulle ha agerat och 100% stöttat. Det får mig att tänka på att handläggningen vid tsunamikatastrofen kanske inte alls var ett enstaka misstag utan det är så här det jobbas - "var god dröj". Ytterligare fördomar som jag har är att det anses fint att arbeta vid utrikesdepartementent där det prålas med diplomater och ambassadörer.

Sedan var det överförmyndaren i Vetlanda kommun - som om hon lever idag - inte har gjort ett enda rätt när det gäller att förvalta en, då 6 årig, flickas arv efter sin pappa. Flickan skulle först få ut arvet vid 18  års ålder, men blev sedan uppskjutet till 20 års ålder. Då vid fyllda 20 år finns det 77 öre kvar på kontot som, enligt TV-reporterns bedömning, borde vid en normal förvaltning istället uppgått till cirka 800 000 kronor. Arvet var från början drygt 500 000 kornor. Inte ens  beloppet hade överförmyndaren koll på. Samme överförmyndare är det som har gjort utbetalningarna till flickans mamma , helt utan redovisningkrav under alla år. Hur går det bara till?  Dessutom har vederbörande läckt sekretessbelagda uppgifter, som sedan hennes chef fullmäktiges ordförande Göran Ivarsson satt och agerade som om det var helt riktigt. Han hade heller ingen aaaaning om att han därmed visade sin okunnighet i sammanhanget.

Försäkringskassan - det räcker väl. Där finns det ju inte någon hänsyn taget till varken sjuka eller de som fortfarande låtsas vara friska. Långa handläggningstider och därmed inga utbetalningar gör att människor får gå till socialen och förödmjuka sig. Inte säkert otriligt att det är samma personer som kan hamna i skuldfällor och ja, då finns det ingen i budget- och skuldrådgivare att självklart tillgå - iallfall inte i tid.

Och idag 
- jäv i Pirate Bay målet - "tänkte inte på det". Ja inte gör det mig något, då kanske det är nå´n som kan hjälpa mig att ladda ner nå´t under tiden?
-- lille Wille som skulle begravas fanns inte i kistan. Vad säger man? Har alla slutat ta ansvar för allt!

Förresten vad är det med smålänningar? Förmodligen är de så bokstavstrogna så att allt blir fel - som ovan överförmyndartanten - ja hon har nog inte läst varken det ena eller det andra, men ändå. Sedan det gamla paret i Gislaved om inte fick bo ihop när tanten hamnade på ålderdomshemmet och farbrorn fick bli kvar hemma , drygt 90 år och gifta i över 60 år. Nääää - det går inte för sig. Och den stackars flickan Louise - var det inte också Jönköping eller nå´t. Mndigheterna som tvingade "hem" henne tillbaka till husvagenen  och bo ihop med sin pappa, som i övrigt hade förgripit sig på henne. Solly!

Som av en händelse så fick bland annat denna bild på mailen idag.

Så segt ..! Jag har gått på piller och envishet bra länge och det har gått hyfsat bra. Tills kroppen säger ifrån - när jag nu inte har förståndet med mig. Det blev sängen! Alla och inga symptom, men gôrsjuk och jag säkert dessutom  ytterligare några insjuknande på mitt samvete. Jag var på läkarbesök och där KONSTATERADES att det var ett virus - bara att vänta ut. Jag som är så dålig på att vänta. Fick recept på en nässpray med cortison, som jag bara blev värre av - nya symptom som kräkningar och DUBBELT så mycket huvudvärk. Lyssnade på privatssköterskans råd och intog hennes sort av nässpray och VÄNTADE. I onsdags önskade jag mig en kula mitt i pannan , för att det skulle ta slut på något sätt och i torsdags spelade tillvägagångssättet ingen roll, bara jag fick dö. Just då kunde det inte bli värre, kändes det som.

Imorgon skall jag försöka ta mig till jobbet, men är inte pigg. Först skall jag dock infinna mig för mammografi på Centralsjukhuset - och då kommer tanken, visst kan det bli värre?

Så.. då kom vi då äntligen iväg på den traditionsenliga kulturövningen - Konstrundan i Torsby.

Det är ju så trevligt och jag känner att det blir kraft ur det här, även om jag i år inte hade riktigt lika mycket ork och engagemang med anledning av,  vad jag trodde då - pågående förkyning , som då sedan visade sig vara BÖRJAN på någon annan kônstig sjuka. Nu så här drygt en vecka senare  - kommer filmen.

En nostalgivisit till Kristinefors har lbivit en tradition i sig, där det i år firades treårsjubileum med gratis skrädesmjölskakor bland annat. Då för tre år sedan när vi var där för första gången, så var det ju jag som var angelägen att fara dit och titta. Väl framme visade det sig att makarna Gunnarsson kände konstnären mer väl än vad jag påstod att jag gjorde. Barbro Rosén bor nämligen numera också på Hammarö.  Barbro och jag gick på simskola i Aspsjön tillsammans på sommarloven. Därav tycker jag att jag känner henne. Iallafall är det alltid lika trevligt att komma till hennes utställning under påsken och någon gång kanske jag kan köpa något mer än hennes vackra kort.

I say no more...

 Ha det så bra på födelsedagen!

...mot Blåkulla!
en tur till Lekvattnet i påsktider. Det är tradition och då får varken väder eller förkylningar komma emellan.  Tradition är det också att åka på konstrundan. Hur rutten ser ut i år, det har vi inte kommit överens om ännu, men Heidruns och Sahlströmsgården är obligatoriska mål. Sedan vill jag till Frykenstrand också, men de ingår inte i vår "ordinarie" konstrunda utan tillhör Sunne. Vi får se om vi kostar på dem en visit. Det är nästan som "mârten" - alltid ser jag någon bekant. Det är  lika uppiggande som själva kulturen.

Två av alla påskkärringar - Maria, drygt 1 år och Susanne några år äldre på Kristinefors mark 1976.


Hoppas jag kan få se några till under denna påsk!

Påskbrev, påskägg och gammelmormors påskjumper... och Mollys jul. Visst går det att få med lite av varje.