Åses blogg om kolonin och livet

Flickorna från Partille har varit på besök. Det är så kul när de är här, men det tar på krafterna på gammalt fôlk. Iallafall efteråt - jag fick en lite påspädning av förkylningen - jag var ju inte helt kry innan heller, men som sagt nu blev det lite extra. Det var ju tre stycken som vi delade baciller med. De fick kanske några av mina också - vi får hoppas att det inte blev så.

Vi gjorde oss en visit till  "kolotten" och där var det blött, men skönt. Det gick inte att göra snöänglar i snön, eftersom det var något mellanting mellan slask och skare, men Melia fann på råd och fick till övningen på altanen istället och Mollie gör ju som storasyster gör.

Det är stort bara att kungaparet kommer till Kalstad. Nu var de till och med och besökte universitetet - min arbetsplats. Tänkte först bara gå och se när de paraderade uppför röda mattan, men föll sedan för att även gå och se lektionen inom ramen för "Barnens universitet". Vi vuxna fick sitta på behörigt avstånd - på aulans övre balkong - om man inte tillhörde "eliten" förstås, för de satt på allra första bänk från scenen. De fick också den äran att hälsa på kungen och drottningen. Stort  i vardagen även för en icke - rojalist. Jag retades med Anki - universitetsdirren -  om att jag saknade hovnigningen. Det tycker jag väl att det var det minsta hon kunde ha kostat på sig nu när hon ändå fick tillfället.

Idag var Birgitta E och jag på teater på Arenan och vi såg, och jag vill säga uppleva, Kopparmanteln med Västanå teater.

Föreställningen spelas i deras yurtan - ett mongoliskt nomadtält - där vi fick trängas ihop oss, men det blev ju en fantastisk miljö att vara i. Tala om närhet - jag undrar hur många kvadratmeter det kan röra sig om och vi var troligen 100 personer på plats och mitten var då scenen. Otroligt trevligt! Vi är ju några personer som har till tradition att åka till Berättarladan varje år och se deras uppsättningar. Just Kopparmanteln är en del ur Kalevala som är på deras repertoar sommaren 2009. Birgitta och jag var lite skeptiska innan föreställningen och vi hade nog vissa tvivel om att det kanske inte blir något Rottneros i år.  Det tog de ur oss vill jag lova - nu blir det att boka in sig för en helafton igen!

Våren som kom av sig. På min väg hem från city dagen efter vårdagjämningen kändes det somom våren verkligen var på väg.

Klarälven håller på att mista sitt täcke,  före detta gräsmattor bilr "gôra" , stackars krokusar spränger sig fram i rabatter och den av kommunen planterade "vintergatan" börjar spira.

Nej, numera hör det inte till vanligheterna att det blir några kyrkliga inslag i vårt liv som söndagsnöje. Ikväll besökte jag i varje fall Skoghalls kyrka där Py Bäckman hade konsert tillsammans med Skoghalls kyrkokör. Det var en mäktig upplevelse. Jag har gillat Py sedan hon var i rockgenren och det här var inte sämre. Vilka texter hon hon får till denna kvinna. Visste heller inte att hon var den som hade skrivit texten till Gabriellas sång. Ikväll blev det klart för mig att hon har texter som berör alla skeenden i livet bland annat Lilla liv och Oh mamma - texter jag vill komma ihåg. Oops, jag sade inget om kören, men det var fantastisk och var väl det som gjorde att det blev upplevelsen mäktig - och Mats var förstås bäst vad jag kunde höra :) .

	Lilla liv
	Lilla liv nu är du här änner inte världen “Gud som haver barnen kär” blir din hjälp på färden Gud har kallat dig vid namn ger dig trygghet i sin famn så att du kan växa vis av livets läxa Lilla liv nu är du här “himlen allt förklarar” alla barn hör hemma där i det ljus som varar Jorden är din boning nu hör ditt namn det är ju du Lilla liv unika vad du gör oss rika

Nånting kom emellan oss
som plötsligt blivit till
och som gjorde att vi inte kunde se
Och jag ropar högt till dig
fast ändå ingen svarar mig
Men jag kan inte lämna dig ifred

Vi har plågat varann
i ett krig som ingen vann
och nu står jag här och undrar vad jag gjort
Oh mamma livet går så fort

Jag skall inte glömma dig
och kanske har du format mig
till någon som du kände alltför väl
Och fast du lever inom mig
så känns det som jag saknar dig
Vi är ju två som delat samma själ

Vi har hetsat varann
medan dagarna försvann
och vi drömde om att hitta något stort
Oh mamma - livet går så fort

Så se med mina ögon nu
Jag brukar fråga: Är det du?  
om något gammalt minne dyker upp
Det kanske är en viss musik
en gammal plats som är sig lik
Då känner jag nånting som liknar hopp

Vi har lovat varann
att berätta vad vi fann
om vi nånsin hittar evighetens port   
Oh mamma - livet går så fort

Nu är tystnaden kompakt
det är som ingenting blev sagt
och ingen kärlek hamnade på oss
när jag blev till - behöll du mig
och när du dog så höll jag dig
för ända in i döden fick du slåss

Vi har skrattat ibland
vi har gråtit oss i land
på ett hav som varit alldeles för stort
Oh mamma - livet går så fort
Oh mamma - livet är så kort

Jag gjorde mig en lite sväng till ytterkanten av city denna vackra lördagseftermiddag, nämligen till Sandgrundsudden. Besökte biblioteket, där jag skaffade mig ett nytt lånekort  - har snyltat ett tag på makens - och lånade en bok om att sy dockkläder (?!  NÄR?!?) och några ljudböcker till min mor och mig själv - bland annat "Låt den rätte komma in". Tänkte att jag skulle läsa boken innan jag ser filmen, bara för att veta om filmen gör boken rättvisa. Det är ju annars en film som har uppmärksammats.


Sedan... gick jag in på muséet där det var vernissage med alster av K-G Ohlson, Östmark. K-G var ute i farten när vi var unga och jag tycker att jag"känner" honom. Nu såg jag inte K-G, men väl hans gamla "kryss" Lars Lerin. Det var grädden på moset och jag gick hem och tittade lite extra på mina egna tavlor som K-G gjort. LL var vackrare än någonsin, men det var kanske för att han hade sin nye pojkvän vid sin sida som han såg så solig ut.  Jag kunde inte med att ta upp kameran och störa idyllen utan tänkte det får bli en annan gång - när han är ensam.

Har denna vecka lyckats få se två av de filmer som just nu står på min önskelista - i tisdags var det ju Män som hatar kvinnor  - och igår så var det dags för Slumdog Millionaire. Det känns om om det hör till allmänbildningen att se de filmer som kammar hem många Oscars och den här filmen lär ha fått åtta sycken. Det gäller ju att skaffa sig en egen uppfattning och sedan så förstod  jag också att filmen hade antagligen mycket att ge - och så var det. Mycket sevärd och ja, jag vill gärna berätta slutet, men gör det inte för att om ni skall se den - GÖR det! - så är det bättre att inget veta.

Äntligen blev det av att stråla samman herrskapet Gunnarsson med herrskapet Arnefur hemma hos oss. Det har inte givits tillfälle tidigare att de båda paren har fått lära känna varandra närmre, men de har ju setts på några av de tillställningar vi har haft för att fira något inom familjen. Kvällen blev mycket trevlig - tycker jag  iallafall - och om jag säger som så - att det brukar inte saknas samtalsämnen tillsammans med var och ett av herrskapen och NU - ja, ALLA vill ju prata, så jag tror att det finns det som blev osagt igår p g a platsbrist. 

Vilken lyx att få en bunden blombukett utan att fylla år!!! Å presenter utan att fylla år - ja, det fick vi en helt vanlig fredag i mars!

Vad härligt att få gå på 6-årskalas! Det känns bra att få vara med på födelsedagskalas som är ensiffriga. Trevligt också att få snylta in sig hos familjen Hagman-Lövbäck-Biller och deras firande. Igår var de minsta fröken Naemi som fyllde 6 år och som mötte oss i dörren klädd i värsta nobelblåsan. Vad månde bliva av denna skönhet? Vi uppvaktade med CD från melodifestivalen, men Naemis favorit verkade vara "Tingeling" för den hade hon på repertoaren redan när vi kom...

Filmen började redan kl 1745, så det gällde att hänga på låset direkt efter jobbet. Filmen är förstås Män som hatar kvinnor. Ja, jag vet att det är lite sent, men nu blev det äntligen av. Så bra och den här gången gjorde det inget alls att ha läst boken innan. Jag tycker de har varit duktiga på att ta med det jag också minns väl från boken och få till ett sammanhang i alla händelseförlopp. Kanske var jag sist av alla attt se filmen, om inte ... gå och se den.

Kan man ha en blogg utan att nämna melodifestivalen?  Intressant annars att så många har åsikter, men inte tittar eller säger sig inte vara intresserade. Tidigare år så är det ju alltid någon speciell som jag har hållit på, men i år hade jag inte någon direkt favorit som jag kände skulle till Moskva. Jag gillar ju Caroline af Ugglas och höll på henne i delfinalerna  och visst hade det varit intressant att få se hur Snälla, snälla, snälla hade blivit emottagen i Eurovisionschlagerfestivalen.

Nu blev det inte hon utan en annan udda variant - och det kan nog gå bra. Den låt som sitter är ju Stay the night med Alcazar, som annars är en grupp som jag inte direkt brukar att lyssna på. Nu finns det där mellan öronen, på nå´t vis, Tror att det skulle ha passat ute i världen. Just det här att det inte fanns någon självklar visade sig väl i omröstningen också när tolvorna fördelades nästan rättvist. Det blev lite kul och jag gillar Malena för hon är så äkta positiv och trots beskrivningen operadiva, så tycker jag att hon aslolut saknar divalater till skillnad från andra uppkomlingar. Jag hoppas att det kommer att gå bra för henne i Ryssland i maj.

En liten dokumentation innan jag lägger ned den röda perioden för säsongen... snart blir det rosa, men det får väl bli vårdagjämning eller påsk först, kanske.

Melia har förberetts på sitt frisörsbesök under en längre tid, så i lördags var det ingen återvändo utan då blev det ett besök på frisörssalongen i/på (?) Allum.

Vacker som en dag kom hon hem till Mollie och mig med "tåfflor" i håret och de utlovade mutorna.


Före:

Fördelen är att de fungerar framför TV:n också! Skulle behöva ha dem hemmavid i vardagen, men då blev det väl ungefär lika mycket TV-tittande som det blir när jag sover.

Åh, vad jag gärna skulle vilja att något , eller helst några av de semestermål som jag fantiserar om skulle kunna besökas i sommar. Troligen blir det väl inget eftersom tidien inte räcker till och jag har ju mina egna semesterparadis inom räckhåll och har ju även planer för dem i sommar.

I fjol så var det ett tips från en annan bloggare http://catfriend.blogg.se/  och hennes inlägg som gjorde mig nyfiken och sugen på ett besök. Jag hade det i tankarna så fort som kosan bar västerut till Partilleregionerna. Tyvärr så hade jag inte riktigt focus på var denna oas, som hon beskrev, låg och med så lösa upplysningar är det inte någon som kostar kraft på att försöka hjälpa mig att hitta dit. Nu i förra veckan  kommenterade jag i hennes blogg en förfrågan om cafeet och fick svar i min egen och kan alltså ta tag i det igen. Här är adressen till hemsidan, som jag ömt skall bevara och bevaka till text uppstår framöver. Kanske, kanske kan det bli en visit i sommar, www.gardenoftheseason.se

Sedan vill jag till Hildasholm   - Axel Munthes hem och där hustrun Hilda var upphovskvinna till de trädgårdar som nu förevisas under somrarna. Tyvärr så är ju trädgårdsnöjen som bäst någon gång i juli, och då är det inte alltid så kul att kajka runt i bil och så har jag ju min egen täppa att ta hand om då, men nå´n liten sväng till Leksand kanske inte vore fel. Då skulle jag också besöka http://www.lantlivinredning.se/

Så skulle jag ju gärna vilja besöka något av min "gamla" skolkamrat Cecilias arrangemang i sommar. Hon har sin förankring på sitt Rugerup i Lundområdet, men är också med i omkringliggande arrangemang. Vill dit, också mycket för att kanske också få träffa Cecilia som jag inte sett på snart 40 år --huuu! 

Detta är tänkta utflyktsmål inom Sverige förutom att jag vill till Västerås, Partille, Stockholm, Lekvattnet ochh Kroppkärr förstås

Arvikas kändaste man - Fågelmannen på  torget i Arvika och är gjord av Liss Eriksson. Statyn skall visst symbolisera naturens krafter - ja, ja!!.

En trevlig semestertripp till Arvika en måndagseftermiddag i snöiga februari piggar upp. Det går an att snabbt omvandla sig till turist för en dag, ja t o m för en halv. Monica och jag tog tåget till Arvika för att hälsa på vår forna arbetskamrat Inger. Vi hade det så trivsamt och vi hann med att både äta, shoppa och göra visit hemma hos Inger på denna måndagseftermiddag. Inger bjöd på vin och god räkröra så vår tågresa hem var än mer förnöjsam än den på ditvägen.

En annan av stadens kända män är Elis i Taserud.Här ser Monica till att få lift med nämnde man.
Det finns otaliga historier om Elis, och de går ofta i repris. Den här hade jag dock inte hört tidigare men hittade den på nätet.

Elis var bjuden på stort kalas. Det var så många gäster inbjudna att porslinet inte räckte till. Man hade därför tvingats använda kommodporslinet också. Tvålkoppen användes till senap, i tvättfatet serverades potatisen och i vattenkaraffen serverades mjödet. Elis tittade på bordet och sa:
- "Jag vill redan nu säge ifrå att ôm dä blir dessert ska jag ingen ha."

Det blev lunch på "hotellet" innan vi gick vår shoppingrunda. Mycket gott och trevligt och vi avslutade lunchen med kaffe, frukt och kaka i en avslappnad miljö.

In i dimman och hem med tåget!!!

Minnen från igår, det fick vi genom att åter igen göra oss en sväng på Café August där det tillsammans med goda vänner både blev god mat och bra musik. Anledningen till besöket var förstås musiken - The Response, vars spelningar på Café August  vi  brukar se till att pricka in. Deras image har ju varit Hep Stars covers, men nu har de utökat med både Elvis och Jerry Williams bekantingar. Ja, inte gör dig mig något utan det gör upplevelsen än mer tilltalande.

Bilden på Carl-Johan Bergman och David Ekholm är lånad här

Grattis till VM-silvret i mixat skidskytte idag. Kvinnor och ekshäringar som kombination borde ju egentligen vara oslagbart, men att komma tvåa är ju gôrbra!      
NU kom jag på ... det oslagbara hade ju varit kvinnliga ekshäringar, så då var det ju givet att det "bara" kunde bli en andraplacering idag.

Det är en sådan här gång som man gärna talar om sitt ursprung och då kan jag väl i förbifarten nämna att jag är till hälften ekshäring själv, trots att far flyttade till Råtorp och Karlstad redan som tvååring. Just idag är det här min identitet, likväl att jag blir extra patriotisk och håller på Färjestad särskilt mycket de gånger de dänger Djurgården. Vilken segerrik dag!

Häromdagen så såg vi den danska filmen "Konsten att gråta i kör" . Jag tyckte att den var bra och kan gärna se om den. Det är ingen film man blir glad av, men trots det allvarliga innehållet  så har den också lite humoristiska krumelurerer om man har behov av det. Jag gillar dansk fim och deras tv-produktioner för det mesta och ikväll så blir det att sätta sig framför TV:n  och titta på ännu ett avsnitt av den dansk serien "Sommer".