Åses blogg om kolonin och livet

Nu är det dags att skörda trädgårdens potatis. Här kommer ett lysande recept att använda till t ex lax nu när grillsäsongen är över.

Koka färskpotatis nästan klara dom sista två minuterna slänger ni ner en näve.
Sockerärtor och låter dom koka med i två minuter. Häll av vattnet och ånga av.

Blanda ihop en dressing av

2 msk smält smör
3 msk citronolja (Zeta)
1 dl grönsaksbuljong
2 msk citronsaft
skal av 1 citron
1 msk dijonsenap
salt
peppar

Dressingen skall vara varm...häll den över potatis och sockerärtor och blanda om
Strö över hackad gräslök och hackad timjan.

Vet ni vad man gör när man bibbar? Hmmm. Ja inte visste jag förrän ungdomen spatserade förbi på grusgången vid kolotten och frågade om vi satt och "bibbade", för det såg tydligen så ut. Nu var det så att just då var vi mer sofistikerade och drack vin serverat i glasflaskor som det sig bör, men att bibba är att dricka vin från "bag-in-box". Ja, då har jag nog bibbat ganska ofta den här sommaren när jag nu ser på det med perspektiv. Så nu får det bli några och många vita veckor och då menar jag inte att jag skall övergå till ett vitt bibbande.


Några Ecologica har det väl blivit under sommaren och kvällen som skulle bli en pubkväll kom av sig. Karlstads koloniträdgårdsförening vid Kroppkärr har kanske inspirerats av TV-programmen om koloniföreningen IRIS, som har visats i TV4+ under vintern och hade bjudit in till en pubkväll och som vi hade som föresats att besöka, när vi nu ändå var bosatta på kolonin och kvällen var fin.

I förberedelserna inför detta så skulle vi bara ta oss något litet att äta innan och Elsa, vår granne, skulle ju också på fest, så vi frågade om hon ville dela vår enkla måltid innan den stora begivenheten. Jo, det är klart att hon ville. Elsa är nu en mycket eftertraktad dam, så först dök lilla Andrea upp och tittade frågande efter Elsa med mamma Lotta efter. Varsågod och sitt - lite vin? Inte mycket kvar av scampispetten, men ändå. Ja, så kom pappa Johan och undrade var hans lilla familj befann sig. Lite vin? Ja, där blev i sittande och vi började medan solen stod tämligen högt på himlen och slutade först när knotten tyckte att nu var det dags att ge sig och då var det ganska mörkt. Där satt vi ännu då pubgästerna hade tackat för sig och vandrade förbi oss och hem till sina stugor. Vi hade det jättetrevligt i vår enkelhet och pubafton - det får bli en annan gång för vår del.

Jag gillar bilder på ansikten annars och gärna i collageform. Här får jag också ta del av en av mina favoritaffärer på ett givande sätt. Tycker jättemycket om det här sättet som den här reklamen framförs på.

Såg att en annan bloggare också har uppmärksmmat IKEAS reklam, men inte just denna affischering. Kolla gärna här.

Idag har det varit växtmarknad på vårt koloniområde. I solsken! Det har ju regnat i snart tre veckor, men idag hade "vi iallafall tur med vädret". Det blev inga inköp gjorda för min del för jag var lite sent ute och arrangörerna hade också kortat ner tiden till att bara vara i två timmar. Lite kort tycker jag, men säkert bra för försäljarna som får ett snabbt tryck på sin kommers. En vänligt själ tyckte att jag kunde väl ha gått upp lite tidigare, men för min del handlade det just idag inte om det utan att jag träffade på kamrater från förr som jag prioriterade. Jag utnyttjade dock de trevliga kontakter jag har så att vi kunde få oss en kopp kaffe på "övertid" .

Elsa såg till att Ing-Britt och jag fick kaffe och kaffebröd - utan getingar! Elsa hade dukat upp ett eget kakfat åt dem så att de kunde lämna våra i fred. Idag serverades också morotsoppa och ostsmörgås, som det ser ut som Solweig uppskattar, medan Wolmar höll sig till det mer traditionella - korv med bröd. Till veckan får vi se detta par på TV för lokalTV - kanal 12 - var där och filmade "hemma" hos dem på koloniområdet idag.

Som värmlänning blir man ibland mätt på alla souvenirer som är gjorda i näver. Det vill gärna bli samma utbud. Därför blev jag glatt överraskad när jag såg detta hjärta gjort i näver. Hjärtat hänger på dörren till Länsmansgården i Sunne. Det var ett nytt grepp för mig att använda näver på. Nu är jag väldigt förtjust i hjärteformen, så naturligtvis bidrar det väl till min entusiasm över just det här. Jag frågade var de har fått tag i det och fick svaret i "norra Värmland nå´nstans". Ja, var är det om man är Sunnebo? Kanske redan i Vägsjöfors? Om någon har sett eller vet var man kan få tag i sådana här hjärtan så var snäll och meddela mig. Maken sägar att han kan göra ett sådant här till mig, men jag är ju så otålig att jag vill ha ett NU!

På min jakt efter ett näverhjärta så gjordes ett besök i Ekshärad och deras hantverksbodar där. Nej då, där fanns inte något dylik, men jag förärades en annan krans som jag blev förtjust i. Det var Gunnel som gav den till oss och den är nu upphängd på en av sovrumsdörrarna i Lekvattnet. Kransen är gjord av björnmossa och jag tycker den är fin.

Jag har just släppt taget om ljudboken "Gregorius" av Bengt Ohlson. Mycket bra och en så tilltalande form i språket så att det är bara så trevligt att lyssna. Sedan är jag ju väldigt förtjust i Johan Rabeus som uppläsare också. Vad jag inte vet är om jag hade uppskattat denna bok så mycket om jag innan inte hade återuppväckt minnet av "Doktor Glas" av Hjalmar Söderberg genom att läsa om den. Doktor Glas är en av de böcker som vi "tvingades" läsa på gymnasiet och ja, nu är det ju så igen att jag talar om att det är nästa fyrtio år sedan. Vad som var bra med det tvånget är ju att nu fanns den i bokhyllan.

Gregorius är nämligen en av huvudpersonerna i Doktor Glas. Den person som historien egenligen utspelar sig kring och som blir beskriven. I Gregorius är han åter huvudpersonen, men är i det här fallet den som är bokens jag. Där få vi hans version i den berättelse som utspelar sig i Doktor Glas. Detta gillar jag.

Lite kultur mitt i veckan är bra för själen. Igår var det Berättarladan i Rottneros och teatern "Bannlyst" som gällde. Det märktes att det är i slutet på säsongen för "salongen" var tämligen gles på besökare. Tidigare år har vi fått trängas och köerna har varit långa till både insläpp och, jag höll på att säga utsläpp, men jag menar toaletter.

Det var det vanliga gänget med viss komplettering. Vi var totalt åtta stycken som hade sammastrålat till detta evenemang. Det är har verkligen blivit en tradition. En tradition som jag tycker är värd att underhålla. Trevligt att träffa tjejerna även om vi knappt hinner tala med varandra och den här gången blev det inte ens möjlighet till ett hejdå till alla, då vädrets makter tillsammans med mörkret gjorde att det var att kuta i rödaste rappet till bilarna.

En bonus denna kväll var att få gå på husvisning i Önnerud. En privat visning i Karolinas och Jonas nybyggda villa. Så snyggt och personligt.

Recension då?  Ja, det är ju en fantastisk ensemble, scenografi, kläder, musik... och sammantaget kan det ju bara bli bra.

Vilken tur att Anne-May fyllde år så att vi fick träffa våra kolonigrannar utan skottkärror som sällskap. Vilket kalas och så trevligt vi hade på Lönnvägen 38 denna dag mitt i veckan mitt i sommaren. Det är bara att bjuda igen så vi får chans att umgås så här igen. Det lär väl inte bli förrän nästa år tyvärr.

Några dagar här och där. I Lekvattnet blev det endast tolv dagars vistelse denna semester. Hyfsad värme , men regn i alla former. De mesta av de tolv dagarna hade vi barnbarnen hos oss - så hos oss lyste solen ändå.


I Lekvattnet brukar vi odla vår årliga sociala tillvaro, då det är enkelt att umgås och kanske kan vara utomhus till en del också. I år blev det av förklarliga skäl mindre av den varan då det blev så kort tid att "socialisera" på. Grillafton med våra tyska grannar är dock ett måste även om det t o m är hemresekvällen. I år var vi hos oss och Ralf fick stå för grillandet - i regn, förstås. Det kan vara vackert fastän tecknen lovar regn och blåst.

Det har inte blivit mycket TV-tittande i sommar, men Ernst har vi följt och det bar sig inte bättre än att finalpasset gjordes i min mammas hemtrakter inte långt från där vi befann oss för tillfället och det avsnittet MÅSTE vi ju förstås se. Vad gör man när man bara har skogsTV (ettan, tvåan och i bästa fall Norge, kanske 24).?Jo, hela konkarongen bjöd oss själva till familjen Björklund i Rådom där vi också som vanligt blev serverade något hemlaget. Denna gång en jättegod äppelpaj med vanlijsås. Vi var sååå nöjda med vår visit.

Fick recept på EN HELT VANLIG JÄVLA KAKA av Agneta. Tycker att den passar mig.

Kaksmet:
Ett ägghelvete
1 dl sur kakao
Så lite smör som möjligt
Socker
Ingen jävla mandel
2 dl bakpulver
1 pkt torra russin
1,5 dl allerginötter

Fyllning:
1 dl fuktigt vaniljsocker
1 melon eller nåt
Starksprit

GÖR SISÅHÄR:
Häll nästa allt i en bunkjävel och kör med elvispen i en kvart
Grädda direkt i bunken. Skit i att smöra och bröa - kakhelvetet fastnar ju ändå.
Dunka ut skiten på matbordet om du kan. Garnera med krossad melon och sprit.
Servera med näskaffe och ljummet kranvatten i plastmugg.
Smaklig spis....

Semesterns uteliv skedde i år den 23 juli , då The Response åter äntrade scenen på Café August. Då det är andra året i rad som vi ser till att vara där när de uppträder, så nu betraktar jag detta som en tradition för förhoppningsvis blir det spelningar med dem i flera år. Som gammalt Hep Stars fan så blir man lätt nostalgisk och denna kväll bjöds det även på andra favoriter. Ja, jag säger bara Elvis.

En fin afton med fint folk.



Det är alltid lika trevligt att besöka Café August vare sig det är en kvällsövning i glada vänners lag som den här, eller om det är en stilla lunch med nära och kära. Ägarna har verkligen lyckats att skapa en trivsam atmosfär och maten är alltid till belåtenhet.

Det var länge sedan ett tisdagstema förekom på Kolottenbloggen, men här är dags för veckans tema METALL. Vill du ser fler bidler på temat metall, så klicka på bilden nedan.
Dessa tackor är tyvärr inte gjorda av den äkta varan, men jag kan vid tillfälle byta ut dem mot en ädlare variant i form av vad jag tror blir en ring. Klämmig form av presentkort tycker jag. Just de här kan jag handla för här.

Årets semester har innehållit många dagar med barnbarnen Melia och Mollie. Vi hade lyckan att både inviga och avveckla vår semester med intensivt umgänge med dessa båda ljuvliga. Ja, inte behöver man något mer, och förresten man orkar inte så mycket mer för det är som sagt intensivt. Vi gör det intensivt för inte vill man släppa kontakten en minut till något annat heller. Via en omväg över Grebbestad camping så fick vi pussa lite på de små innan vi själva tog oss till Partille, där vi sov oss igenom några dagar tills de ordinarie bostadsinnehavarna regnade hem.

Har inte bara haft semester från jobbet, utan i samband med det blev det även en oavsiktlig (?) time-out vad gäller bloggandet. Ibland blir man ju trött på andra, men det händer ju att man blir trött på sig själv också. Andra kan man ju fly, men när det gäller det egna jaget så är det svårare att undkomma "fienden".

Jag tackar för glada tillrop via mail och telefon om "vad som hänt?" Tja, ingenting utan att inspiration och motivation har saknats och kanske också att jag inte har något "försvar" till vad jag håller på med - gamla människan. Dock är det så att jag under hela detta uppehåll har haft bloggen i tankarna och samlade därför på mig lite bilder efter hand, fastän när det nu kanske är dags att dokumentera så känns de också lite passé.

Jag har för det egna välbefinnandet knyckt det argument som Niklas Strömstedt framförde att i hans ålder kan bloggandet betraktas som ett stöd för minnet, eftersom det inte är detsamma längre. Detta sade han i en intervju som gjordes med anledning av hans 50-årsdag. Ja, jag tycker som han - nu kan jag backa tillbaka och se vad sättpotatisen hette, som var både tidig och gav riklig skörd.

Ikväll har jag packat "skolväskan". Imorgon är det dags att återgå till vardagsrutinen igen med arbetet tur och retur och lite måsten därefter också. Det känns okej, men hade gärna semestrat några dagar, eller snarare, några veckor till. Det känns inte som om fem veckor redan passerat, för jag minns det som igår när jag seglade ut från KaU och kände mig så NÖJD att ÄNTLIGEN är det semester och jag skulle inte tänka på jobbet en minut under de kommande veckorna. Jo jo!

Tänker iallafall stå och vänta på bussen kl 0650 imorgon, förhoppningsvis i ösregn!